Tagg -mental hälsa

Semesterjetlag

Tror jag har drabbats av semesterjetlag….

I morse klev jag upp redan kl 03…. Har så mycket energi…. fast inte just till arbete – mer till själva livet..

Det var så svårt att sova att jag bestämde mig för att låta bli. Var så pigg och hade så mycket energi för olika saker. Märkte att det blev lite konflikt inom mig. Vara så här pigg så här tidigt på morgonen? Det kan väl ändå inte vara bra. Tänk om jag blir trött hela dagen….

Själva livet under semestern är friare tider och mer kravlöst. Det är varmare än vanligt och nästan alla andra är också lediga.

Semesterjetlag. Från semestertider till arbetstider. Självklart känns det i hela kroppen. Kan man bevara den goda känslan och behålla lite resten av året? Tror vi är många som försöker.

Jag tror att det är lika svårt att bevara den totala känslan av semester när jobbet drar igång, som att inte bli blöt när det regnar. Vi kan ju inte känna att solen skiner när regnet öser ner…. Eller att jag är ledig fast jag jobbar…..

Självklart påverkas vi av det som är runt omkring oss. Vi är en helhet. Det spelar inte någon roll om jag tänker att nu ska jag bevara sommarkänslan resten av året, arbetslivet har helt andra krav och poängen med semester är just fri från arbete.

Min fantasi säger att det var mitt semesterjag som vaknade tidigt här om morgonen. En liten del av personligheten som ville påminna om att ”natten har massor med fri och ledig tid, det är lugnt, alla andra sover, nu kan vi maxa semesterkänslan några tidiga morgontimmar”.

Att hitta glädje utanför jobbet när semestern övergår i vardagen igen är viktigare än viktigt. Att förutsättningen för arbete faktiskt är en bra fritid. Om jag inte tar hand om mig så orkar kroppen inte leverera på jobbet. Om jag inte hinner med hälsan,  glädjen och kärleken när vardagen drar igång är det som att beställa en enkel biljett till utmattning och sjukskrivning.

Så låt din semesterjetlag påminna om vad som är viktigt och vad du mår bra av när höstmörkret knackar på dörren och vintern viner runt husknuten.

/Carolina Welin,

Terapeut med fokus på energi i kropp och själ

Tillväxt

Har de senaste veckorna utfört en del avkopplande och utmanande trädgårds göromål. Alltifrån att anlägga ny grus gång till allmänt trädgårdsarbete. När jag stod där med spaden i handen och gallrade i rabatten för att ge utrymme åt blommor och buskar med konstiga namn, så de kan växa och bli starka, så slog det mig att lika väl som vi rensar bort ogräs som kväver de vackra, så inser jag hur viktigt det är att vi även ger utrymme åt människor i vår närhet så de kan växa och frodas som självständiga individer.

Ibland är vi dock som ogräset, vi klänger oss fast, är beroende av näringen från rosens rötter och kväver det vackra hos den andra individen. Vi hindrar solens strålar att skina på rosen för att själva stå i solens glans. Vi är otåliga, lyssnar inte och vi vill påskynda processen efter våra egna behov och önskningar. Med risk att något kanske dör istället. Vi glömmer att ge vår nära och kära utrymme och tid för att utvecklas och återhämta sig. Vi vill kontrollera och påskynda istället för att låta plantan växa fram i sin egen takt. Vi dömer, vill ge goda råd, visa vad vi själva kan och vet. Vi tar över precis som tisteln. Och så undrar vi sedan varför växten dog eller inte blommade längre, precis som en relation till någon vi känner.

Om inte växten får utrymme för sina rötter kan den inte stå stadigt eller ta upp ny näring för att orka nästa dag, precis som oss människor i våra relationer. Eller om den står för tätt så får den sjukdomar från växter runtomkring. Som när vi upplever stress och höga krav från omgivningen.

Ibland blir dock relationer som en skogsbrand som bränner ner grönskan och det vackra, men med tiden återhämtar sig naturen och skapar nya arter och nytt liv. Det som står kvar är växter och träd med djupa starka rötter, tjock bark och hög krona. Om du någon gång blivit lite bränd eller hamnat i konflikt och bara velat fly från branden, men valde att stå kvar och släckt den, och nu tittar tillbaka så har det antagligen gjort dig starkare? Du har kanske lärt dig något under tiden som gör att du ser saker lite annorlunda än innan?

Vad skulle hända om du börjar se dig som din egen upplysta trädgårdsmästare och började gallra i din egen rabatt och låter solens strålar skina på någon i din närhet eller på dina anställda? Reflektera över motgångar och fråga ”Vad kan jag lära mig av det här?” Våga stå kvar även om rädslan tar över. Det viktiga är dock att så länge två plantor delar på samma jord gäller det att gödsla med näring i vardagen för att kunna växa tillsammans.

Mats

Locket på

Har du någon gång försökt få upp en burk med sylt men gett upp efter en stund? När du sedan ber om hjälp så vrider personen upp locket utan problem. Du står där och funderar – ”jag gjorde nog förarbetet, för så svag kan jag ju inte vara!”

Det finns ofta två anledningar till varför locket sitter hårt. Antingen är burken helt ny och oöppnad, eller så är den kladdig vilket gör att det sitter fast. Är den ny och oöppnad så kan vi lätta på trycket med en kniv under locket tills vi hör det sköna klickande ljudet och det går att skruva upp. Men ibland sitter locket kvar ändå och du ser ingen lösning på problemet och du har det svårt eller har ingen att be om hjälp. Barnen får äta pannkaka utan sylt idag.

I vardagen sitter vi ibland fast i större problem som vi försöker lösa. Vi vrider och vänder på problemet men det lossnar ändå inte. Antingen kan det bero på att problemet är helt nytt och du behöver lite mer tid eller hjälp för att lätta på trycket med dina tankar och funderingar och känna lite på ”locket” hur hårt det sitter. Men ibland sitter problemet fast liksom kladdig sylt, och hur du än vrider och vänder så lossnar det inte. Nu gäller det att inte ge upp utan kanske be om hjälp, ha lite tålamod, återhämtning eller hämta ny kraft.

När vi går in i viljeansträngning och inte har kontroll över situationen så händer något inom oss som vi ibland inte kan ta på. En känsla av otålighet, stress och oro, och vi har kanske svårt att be om hjälp. Svårt att visa oss svaga, att inte orka eller våga vrida på ”locket”. Vi blir då frustrerade, tålamodet tryter och vi skyller kanske på omständigheterna eller på saker som vi inte kan påverka. Tills vi inser att vi kanske vrider åt fel håll.

Så vad skall vi göra? Fråga dig själv – finns det något annat sätt än det jag gör just nu? Varför är jag otålig? Har jag någon i min närhet som kan hjälpa mig? Vad händer om jag vrider lite mjukare och långsammare?

Hur kan jag ta ansvar och vårda ”burken” genom att hålla ”locket” och ”burken” ren så att den är lättare att öppna nästa gång. Det är något jag själv funderat mycket på.

Många som känner av stressen idag känner att kraven är för höga och känslan av att inte räcka till. Hur kan du som chef, ledare eller kollega vara vaksam och i tid se när personer i din närhet behöver stöd och hjälp? Vad händer om du väntar för länge med att hjälpa till med att skruva upp ”locket”?

The strongest of all warriors are these two: Time and Patience. 
– Leo Tolstoi

Mats

Lokalsinne

Jag var på resande fot för ett tag sedan i en stad där det krävdes lite extra orienteringsförmåga. Där gick jag gata upp och gata ner och efter en stund observerade jag mitt eget beteende. Jag följde konstant en liten blå prick på min GPS i telefonen för att se vart jag skulle och att jag gick åt rätt håll. Beteendet kanske några känner igen ifrån bilkörning eller när vi kör båt. Några kanske även kan höra en behaglig röst, som talar om för oss när vi skall svänga.

Förr när vi var i okänd terräng med kartan i handen så var vi åtminstone tvungna att titta upp för att orientera oss och samtidigt ökade vi vårt lokalsinne. Nu gick jag med min gamnacke och fokuserade på den lilla blåa pricken och missade mycket på vägen med fara för mitt eget liv, såg inte ens den röda gubben vid övergångsstället. Mitt enda fokus var den lilla blåa pricken. Samtidigt missade jag intryck och möten med människor. Det var som i den gamla låten med Adolfson och Falk Kontrollen blinkar Blå”

Kontrollen blinkar blå, en signal för det säkra.

Kontrollen blinkar blå, då är allt som det ska.

Om skärmen är normal finns inga skäl att tveka.

När kontrollen blinkar blå, då är allt som det ska.

Vad händer i vardagen när vi istället lyssnar inåt, släpper kontrollen och låter magen guida oss fram?

Vad händer när jag stannar upp på vägen, lyfter blicken och ser var jag befinner mig? Vad hör och ser och känner jag då? Vems karta är det jag följer – min egen eller någon annans?

Som ni vet så har vi alla våra egna inre kartor som leder oss på vägen, hur vi väljer att se terrängen, vilka vägval vi tar, våra föreställningar, tidigare erfarenheter och hur vi tolkar det som sker. Ibland är vi vilsna och då kan vara bra att ta hjälp av en kartläsare, som kan hjälpa dig när du tappat orienteringen eller din karta är för gammal och behöver ritas om. Vem kan vara din kartläsare?

Även om du följer den lilla blå pricken och känner kontroll, vad händer när du upptäcker att du slagit in Storvägen 23 istället för Storgatan 23 på telefonen och inser att det är bara att vända om? Känner du stress, bli du irriterad eller säger du ”Vad kan jag lära mig av det här”? Alla ni som har orienterat vet vikten av vägval, medvetenhet och att inte ha för bråttom. Även om din målbild är klar och du har din egen karta så stanna ändå upp och se att terrängen fortfarande stämmer med kartan. Är målet fortfarande det samma och väljer jag rätt väg mot mitt mål, både i företaget eller privat. Vilken röst väljer Du att lyssna på?

“True navigation begins in the human heart. It’s the most important map of all.” – Elizabeth Kapú uwailani Lindsay

 Mats

Mellanmål

När jag var barn och gick på lekis åt vi alltid mellanmål. Mellanmålet fyllde två syften. Dels att fylla på ny energi i benen på oss barn men samtidigt att få ner pulsen och tid för återhämtning. Kanske mer för fröken än för oss, vad vet jag.

Även när man tränar mycket är det viktigt att ofta fylla på med ny energi. Behovet av mellanmål ökar och tid för återhämtning, vila och reflektion blir viktigare. Hur fyller du på ny energi mellan delmålen under 2015 och hur ger du dig tid att fira dina delmål och reflektera över vad som hänt?

Vi kan dela upp en del saker i livet i fyra delar som barndom, ungdom, medelålder och ålderdom. Året är uppdelat på fyra årstider. Kvartssamtal i skolan som avstämning och när vi behöver vila så går vi och ”kvartar”. Nu är årets första kvartal avslutat och det kan vara dags att reflektera över de önskningar och mål du satte upp inför 2015. Har jag nått mina delmål, lever jag enligt mina värderingar, är  energin balanserad för hela sträckan och även om jag klättrar på min stege mot målet – står den mot rätt vägg?

MG_7460-300x200

Glöm inte under resan att fira dina delmål. Jag glömmer ibland att fira när jag är klar. Vi sätter snabbt upp nya mål, oavsett om det gäller företaget eller privat. Vi når ibland våra mål, men upptäcker kanske bara en tomhet när vi är klara. Vad är mitt mål bortanför målet? Viktigast är kanske inte att nå målet, utan HUR jag kan leva upp till målet.

Det gäller även att ha tålamod på vägen och fråga sig: Hur kan jag släppa kontrollen och se vad som händer när jag bara fokuserar på mig och mitt välbefinnande utan att påverkas av andras förväntningar?

Ställ dig nu följande frågor: Vad är viktigast för mig just nu? Vad har jag lärt mig? Hur skall jag göra resterande tre kvartal? Vad vill jag säga till mig själv i slutet i juni? Vad vill jag se, höra och känna då?

Behöver jag några mål över huvud taget? Det kanske finns något annat som du bär inom dig som inte kräver varken mål eller delmål. Något som motiverar dig ändå som att leva i nuet, din egen hälsa, dina innersta drömmar, inre inspiration, kärlek och glädje. Att hitta barnet inom oss igen, precis som när vi var på lekis. Då kanske du når dit du vill ändå. Du vet bara inte när. Men vad spelar det för roll? Det är resan som är spännande och fröken slipper vi ju nu.

Mats Venndahl

”Every day is a journey, and the journey itself is home” – Matsuo Basho

Gilla läget

Någon gång i livet så springer en del av oss på husvisning. Ibland av ren nyfikenhet och ibland med ett mål att hitta dröm kåken. En del hittar sitt hus ganska omgående och för en del tar det flera år att hitta det rätta. Det som oftast avgör till slut om man skall slå till är att man gillar läget, nära skola, natur, utsikt över en sjö etc. När vi väl hittat huset och gillar läget så kan vi börja forma huset efter hur vi vill ha det. Måla, tapetsera och renovera. Skapar en miljö som vi kan trivas i. Ibland själva och ibland med hjälp av andra.

Hur gillar vi läget i vardagen? Hur skapar vi en miljö som vi kan trivas i? Att gilla läget är en form av acceptans, för att hantera rådande omständigheter. Att ibland våga släpa taget och se vad som händer. Att gilla läget, lösa uppgiften och gå vidare är ett förhållningsätt för att kunna fortsätta att skapa så som vi vill ha det. Så att vi kan börja möblera och tapetsera vår egen vardag.

Som att börja ändra frågeställningarna från t.ex. ”Vad är fel?” till ”Vad vill jag uppnå?”, eller ”vad vill jag skapa? och ”vad är möjligt?”  Istället för att vara fast i viljeansträngning och försöka ändra på det som inte går att ändra på, även om vi tror det.  Det kan vara andra människor, situationer, händelser som dyker upp. Eller den sköna känslan på en fråga att kunna säga ” Jag vet inte”, och gå vidare.

Vi går ibland in i viljeansträngning men det är oftast inte den bästa lösningen på problemet. Att gilla läget och släppa taget kan vara lösningen till nya insikter och möjligheter. Ibland står vi inför ett problem som ser omöjligt att lösa. Tills vi ger upp och går därifrån. När vi sedan kommer tillbaka efter 1 dag eller 1 vecka så löser vi oftast problemet ganska enkelt. Vi inser att livet skapas inne från och ut. När jag ser att mitt tillstånd i stunden avgör hur jag ser på utmaningen.

Det gäller även i våra dagliga relationer till andra. T.ex. att komma till jobbet på dåligt humör och leta efter något eller någon att skylla på löser inte problemet, humöret blir oftast sämre. Men att komma till jobbet på dåligt humör och bara fortsätta jobba brukar göra att vårt tillstånd blir bättre. För hur känns det i kroppen när vi går in i försvar och försöker påverka det som vi inte kan styra. En känsla av stress, spända muskler och trötthet. När vi lyssnar på kroppen så känner vi oftast om det är rätt eller fel, den s.k. magkänslan eller intuition. Eller inför ledningsgrupps mötet när vi kommer in med försvar och egen agenda, och har endast det jag vill framföra i mina tankar. Hur öppen är jag då för nya insikter? Vad händer när vi börjar lyssna? lyssna utan att lösa, lyssna utan vilja berätta vad jag själv vet. Kan det möjligtvis vara nyckeln till nya lärdomar och mer kreativa möten?

Att börja gilla läget och fokusera på det jag kan påverka kan vara att börja ta ansvar för över sig själv, t.ex. att våga säga nej, För det du kan påverka är dig själv. För hur skulle det kännas att sluta kämpa? Då kommer både du och huset står på en stabil grund. Med ett fantastiskt läge.

”En integrerad individ vet utan att resa, ser utan att titta, och åstadkommer utan att göra” – Lao Tzu

Mats Venndahl

Varifrån kommer kraften?

Alla dessa fantastiska människor… …som faller, reser sig, faller igen, reser sig… Varifrån kommer kraften?

Jag tror att vi människor, precis som allt i naturen, har en inneboende drivkraft med en vilja och riktning. En slingrig, sinnrik inre organism som tar sig fram genom hinder och motstånd för att hitta nya vägar mot solen, ljuset, framtiden, potentialen.

Ibland blir det stiltje och stagnation. Vad händer då?  Vi håller oss tillbaka, trycker ner oss i soffhörnan, vankar rastlöst eller utvecklar manier av olika slag.
Parallellt fortsätter kraften inom oss i sitt obändiga flöde, sitt slingrande, längtansfulla påtryckande ”jag vill vidare”. Det här kan bli en konflikt inom oss.  Bäcken som vill vidare och rädslan som håller tillbaka.

Genom att träna medveten närvaro, meditation, mindfulness, avslappning – lär vi oss att stilla sinnet. Dessa tekniker syftar till att frigöra sinnet från tankar och oro.
Nästa steg är att växla spår och använda den medvetna närvaron i vårt vardagsliv för att utvecklas. Lära känna vår inre verklighet och testa en annan väg när vi fastnar. Vi kommer att fortsätta känna motstånd. Hemligheten ligger i att göra nya val i gamla situationer, bryta mönster.

Låt ditt inre barn vakna till liv – hon som faller, reser sig igen, får nej, tar en annan väg, somnar av utmattning, skiner som solen när hon lyckas. För att i nästa sekund ge sig på någonting nytt som hon inte klarar av. Ännu.

Jag slutar aldrig att förvånas över den transformation som inträffar när vi gör andra val och börjar växa som vuxna. Vi har allt vi behöver inom oss. Magiska saker händer när du börjar lära känna dig själv. Du ser plötsligt andra på ett annat vis och kanske upplever du en pirrande känsla av liv. Ditt liv.

 

Carolina Welin

Psykosyntesterapeut

Mitt-i-Livet-veckor

Förändring

Nu tackar sommaren för sig och lämnar över till nästa säsong. Som ett alltid pågående stafettlopp. Att sommar blir höst är ett naturligt steg och vi anpassar oss, mer eller mindre motvilligt, till kyligare dagar, mörkare kvällar och kallare nätter.

Vissa förändringar väljer vi själva, då är det oftast någonting positivt, någonting vi själva har valt. Men alla förändringar är inte lika naturliga. En förändring som står utanför vår egen kontroll är svårare. Det är någonting vi varken vill ha eller har valt. Förändringen är oss påtvingad.

En stor del av mitt arbetsliv handlar om att möta människor som behöver hitta mening och livsgnista efter påtvingade förändringar. Det tar tid att ändra vanor och bryta mönster. Det tar ännu längre tid att acceptera en livssituation som man inte vill ha egentligen.

Många händelser förstår vi inte poängen med och vi ska inte söka mening i det meningslösa.

Men man kan så småningom finna ny och annan mening, men den kommer inte per automatik, det är ett arbete att ta sig igenom det svåra. Man kan behöva stöd och förståelse på vägen. Annars är det lätt att ge upp. Vi behöver någon som finns vid vår sida och tror på oss när vi själva inte orkar.

Jag tror att vi behöver se förändringar, vilka de än är, som en naturlig del av livet. Det betyder inte att de bli enklare att hantera, bara att förändringar är oundvikliga.  Vare sig det handlar om relationer, sjukdom eller att sommaren så småningom övergår till höst.

Här på Masesgården arbetar vi alltid för att stärka våra gäster och få tillbaka energi och livsgnista.

Carolina Welin

Psykosyntesterapeut

Mitt-i-Livet-veckor