Har de senaste veckorna utfört en del avkopplande och utmanande trädgårds göromål. Alltifrån att anlägga ny grus gång till allmänt trädgårdsarbete. När jag stod där med spaden i handen och gallrade i rabatten för att ge utrymme åt blommor och buskar med konstiga namn, så de kan växa och bli starka, så slog det mig att lika väl som vi rensar bort ogräs som kväver de vackra, så inser jag hur viktigt det är att vi även ger utrymme åt människor i vår närhet så de kan växa och frodas som självständiga individer.
Ibland är vi dock som ogräset, vi klänger oss fast, är beroende av näringen från rosens rötter och kväver det vackra hos den andra individen. Vi hindrar solens strålar att skina på rosen för att själva stå i solens glans. Vi är otåliga, lyssnar inte och vi vill påskynda processen efter våra egna behov och önskningar. Med risk att något kanske dör istället. Vi glömmer att ge vår nära och kära utrymme och tid för att utvecklas och återhämta sig. Vi vill kontrollera och påskynda istället för att låta plantan växa fram i sin egen takt. Vi dömer, vill ge goda råd, visa vad vi själva kan och vet. Vi tar över precis som tisteln. Och så undrar vi sedan varför växten dog eller inte blommade längre, precis som en relation till någon vi känner.
Om inte växten får utrymme för sina rötter kan den inte stå stadigt eller ta upp ny näring för att orka nästa dag, precis som oss människor i våra relationer. Eller om den står för tätt så får den sjukdomar från växter runtomkring. Som när vi upplever stress och höga krav från omgivningen.
Ibland blir dock relationer som en skogsbrand som bränner ner grönskan och det vackra, men med tiden återhämtar sig naturen och skapar nya arter och nytt liv. Det som står kvar är växter och träd med djupa starka rötter, tjock bark och hög krona. Om du någon gång blivit lite bränd eller hamnat i konflikt och bara velat fly från branden, men valde att stå kvar och släckt den, och nu tittar tillbaka så har det antagligen gjort dig starkare? Du har kanske lärt dig något under tiden som gör att du ser saker lite annorlunda än innan?
Vad skulle hända om du börjar se dig som din egen upplysta trädgårdsmästare och började gallra i din egen rabatt och låter solens strålar skina på någon i din närhet eller på dina anställda? Reflektera över motgångar och fråga ”Vad kan jag lära mig av det här?” Våga stå kvar även om rädslan tar över. Det viktiga är dock att så länge två plantor delar på samma jord gäller det att gödsla med näring i vardagen för att kunna växa tillsammans.
Mats
