Tagg -stress

Har du någon gång försökt få upp en burk med sylt men gett upp efter en stund? När du sedan ber om hjälp så vrider personen upp locket utan problem. Du står där och funderar – ”jag gjorde nog förarbetet, för så svag kan jag ju inte vara!”

Det finns ofta två anledningar till varför locket sitter hårt. Antingen är burken helt ny och oöppnad, eller så är den kladdig vilket gör att det sitter fast. Är den ny och oöppnad så kan vi lätta på trycket med en kniv under locket tills vi hör det sköna klickande ljudet och det går att skruva upp. Men ibland sitter locket kvar ändå och du ser ingen lösning på problemet och du har det svårt eller har ingen att be om hjälp. Barnen får äta pannkaka utan sylt idag.

I vardagen sitter vi ibland fast i större problem som vi försöker lösa. Vi vrider och vänder på problemet men det lossnar ändå inte. Antingen kan det bero på att problemet är helt nytt och du behöver lite mer tid eller hjälp för att lätta på trycket med dina tankar och funderingar och känna lite på ”locket” hur hårt det sitter. Men ibland sitter problemet fast liksom kladdig sylt, och hur du än vrider och vänder så lossnar det inte. Nu gäller det att inte ge upp utan kanske be om hjälp, ha lite tålamod, återhämtning eller hämta ny kraft.

När vi går in i viljeansträngning och inte har kontroll över situationen så händer något inom oss som vi ibland inte kan ta på. En känsla av otålighet, stress och oro, och vi har kanske svårt att be om hjälp. Svårt att visa oss svaga, att inte orka eller våga vrida på ”locket”. Vi blir då frustrerade, tålamodet tryter och vi skyller kanske på omständigheterna eller på saker som vi inte kan påverka. Tills vi inser att vi kanske vrider åt fel håll.

Så vad skall vi göra? Fråga dig själv – finns det något annat sätt än det jag gör just nu? Varför är jag otålig? Har jag någon i min närhet som kan hjälpa mig? Vad händer om jag vrider lite mjukare och långsammare?

Hur kan jag ta ansvar och vårda ”burken” genom att hålla ”locket” och ”burken” ren så att den är lättare att öppna nästa gång. Det är något jag själv funderat mycket på.

Många som känner av stressen idag känner att kraven är för höga och känslan av att inte räcka till. Hur kan du som chef, ledare eller kollega vara vaksam och i tid se när personer i din närhet behöver stöd och hjälp? Vad händer om du väntar för länge med att hjälpa till med att skruva upp ”locket”?

The strongest of all warriors are these two: Time and Patience. 
– Leo Tolstoi

Mats

Någon gång i livet så springer en del av oss på husvisning. Ibland av ren nyfikenhet och ibland med ett mål att hitta dröm kåken. En del hittar sitt hus ganska omgående och för en del tar det flera år att hitta det rätta. Det som oftast avgör till slut om man skall slå till är att man gillar läget, nära skola, natur, utsikt över en sjö etc. När vi väl hittat huset och gillar läget så kan vi börja forma huset efter hur vi vill ha det. Måla, tapetsera och renovera. Skapar en miljö som vi kan trivas i. Ibland själva och ibland med hjälp av andra.

Hur gillar vi läget i vardagen? Hur skapar vi en miljö som vi kan trivas i? Att gilla läget är en form av acceptans, för att hantera rådande omständigheter. Att ibland våga släpa taget och se vad som händer. Att gilla läget, lösa uppgiften och gå vidare är ett förhållningsätt för att kunna fortsätta att skapa så som vi vill ha det. Så att vi kan börja möblera och tapetsera vår egen vardag.

Som att börja ändra frågeställningarna från t.ex. ”Vad är fel?” till ”Vad vill jag uppnå?”, eller ”vad vill jag skapa? och ”vad är möjligt?”  Istället för att vara fast i viljeansträngning och försöka ändra på det som inte går att ändra på, även om vi tror det.  Det kan vara andra människor, situationer, händelser som dyker upp. Eller den sköna känslan på en fråga att kunna säga ” Jag vet inte”, och gå vidare.

Vi går ibland in i viljeansträngning men det är oftast inte den bästa lösningen på problemet. Att gilla läget och släppa taget kan vara lösningen till nya insikter och möjligheter. Ibland står vi inför ett problem som ser omöjligt att lösa. Tills vi ger upp och går därifrån. När vi sedan kommer tillbaka efter 1 dag eller 1 vecka så löser vi oftast problemet ganska enkelt. Vi inser att livet skapas inne från och ut. När jag ser att mitt tillstånd i stunden avgör hur jag ser på utmaningen.

Det gäller även i våra dagliga relationer till andra. T.ex. att komma till jobbet på dåligt humör och leta efter något eller någon att skylla på löser inte problemet, humöret blir oftast sämre. Men att komma till jobbet på dåligt humör och bara fortsätta jobba brukar göra att vårt tillstånd blir bättre. För hur känns det i kroppen när vi går in i försvar och försöker påverka det som vi inte kan styra. En känsla av stress, spända muskler och trötthet. När vi lyssnar på kroppen så känner vi oftast om det är rätt eller fel, den s.k. magkänslan eller intuition. Eller inför ledningsgrupps mötet när vi kommer in med försvar och egen agenda, och har endast det jag vill framföra i mina tankar. Hur öppen är jag då för nya insikter? Vad händer när vi börjar lyssna? lyssna utan att lösa, lyssna utan vilja berätta vad jag själv vet. Kan det möjligtvis vara nyckeln till nya lärdomar och mer kreativa möten?

Att börja gilla läget och fokusera på det jag kan påverka kan vara att börja ta ansvar för över sig själv, t.ex. att våga säga nej, För det du kan påverka är dig själv. För hur skulle det kännas att sluta kämpa? Då kommer både du och huset står på en stabil grund. Med ett fantastiskt läge.

”En integrerad individ vet utan att resa, ser utan att titta, och åstadkommer utan att göra” – Lao Tzu

Mats Venndahl